Vi vet att det vi kallar Chateau de Monbrison idag förmodligen är mer än 1000 år gammalt. Kyrkan, adeln och en dansk affärsman turades om att äga marken och byggnaderna tills kollektivet tog över slottet 1987.
På slottets område finns bevis på både nyare och avlägsen historia. Inne i källaren finns en grund från det gamla slottet, utanför ser man bl.a. en kyrkogård och en del av en ruin. Här fanns en gång stora åkrar med finare vinproduktion, många anställda och mycket att göra. Idag är det lugnt här, en semesterort för skandinaver som äger och driver slottet och tar hand om dess historia.
Själva slottet är – liksom de flesta i sitt slag – byggt ovanpå en tidigare byggnad. Uppteckningar i området tyder på att det kan ha funnits ett "slott" eller åtminstone en större byggnad på platsen sedan 1070. Vad det var och hur det såg ut är inte känt.
Men vi vet med säkerhet att omkring år 1200 händer något: bygget av det första slottet börjar. Allt tyder på att slottet åtminstone 1223 var listat som "Sancti Rochi de Monte Brisone".
Slottet från 1220-talet kan ha haft den då typiska sydfranska "Chateaufort"-stilen, en inhägnad slottsgård med fyrkantiga försvarstorn i sandsten och där kyrkan också är en del av komplexet.
Den nuvarande höjden mellan slottet och kyrkoruinen täcker möjligen rester av det gamla slottet.
Fornborgen ska ha byggts om, bränts eller på annat sätt förändrats genom historien. På 1700-talet fanns i alla fall ett modernare slott i två våningar.
Det var inte tillåtet att ligga där på många århundraden, för redan 1857 byggdes det slott vi känner idag.
Slottet stod i stort sett oförändrat i 129 år fram till 1986, då fastigheten totalrenoverades av den danske affärsmannen – och före detta Tour de France-åkaren – Bent Ole Retvig.
Retvig, som sprang Tour de France 1959 och 1960, satte på 1980-talet upp flera franska slott och säljer dem vidare som kollektiva fritidshus.
Idag syns synliga spår av tidigare slottsbyggnader på det nuvarande slottet och i området utanför. De välvda öppningarna innanför entrén till gemensamhetsrummen i källaren visar spår av äldre entréer och grundmurar.
Fönsteröppningarna i allrummets gavel är bevis på en gammal yttervägg. Det sägs också att det ska finnas ett stort välvt utrymme under golvet i allrummet, där det fanns plats för hästar. Vid ombyggnaden 1986 fanns även en välvd gång i terrängen framför slottet.
På kortsidan av kyrkoruinen, och på en av bruksruinerna, finns två stenansikter med flammande solkransar, som biskop Antoine d. Alamand började smycka hus och fönster med i slutet av 1400-talet. Det är också troligt att den gamla brunnen i parken, som nu ligger ute framför slottet, tidigare låg inne på det dåvarande slottets borggård.